Tjena!
Hoppas allt är bra.
Jag har idag varit med teatergruppen och tränat på vår föreställning och det finns inte nån gång som jag har farit hem från denna träning utan att vara full av energi. Det är helt fantastiskt!
Jag frågade deltagarna om deras syn på livet och vad som är glädje och lycka för dom.
Två av deltagarna är mycket glada över att dom får gå till ett arbete varje dag.
En av dom hade ett "riktigt jobb" sa hon och det var hon mycket stolt över.
En deltagare sa att musik och att stå i rampljuset var livet för henne
En älskar livet, att gå ut och gå och fika.
Sen har vi killen som jag tycker verkligen är en kämpe, han ger aldrig upp.
Nu håller han på med körkortet och har missat nån gång men han har bestämt sig för att han skall ha körkortet och det får ta den tid det tar.
Sen var ju alla överens om att teater var bland det bästa som fanns och att den normalstörda Rigmor var en bra ledare.
HMmm, sa jag, fanns inte ni så fanns inte jag. För det är så att det är deltagarna som får bestämma vad vi skall göra för föreställning, vi gör lika mycket allihop.
Sen detta med normalstörd som dom sa.....Säg "störd" för vem vet vad normalt är sa jag.
Livet har satt sina spår och alla har vi en ryggsäck full med skräp som jag tycker vi skall öppna för att slänga det gamla för det är historia nu.
Ja det var en helt underbar stund som vanligt.
Jag önska att alla skulle få chansen att få vara med oss.'
Sen for jag och handla och träffade några jag känner och då frågade jag dom var dom tyckte var härligt med livet.
En var så lycklig för hon skulle hem och måla väggarna i vardagsrummet turkos och orange.
Det låter underbart!
En var glad för hon och hennes barn var friska och att hon hade råd att handla mat.
Nu avslutar jag detta inlägg med:
"Bättre att göra något även om det inte blir som man tänk"
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar